Spöken, finns dom? Jag vet inte. Men jag tror på andar och andra ockulta saker så som spiritism, fast jag tycker att "farliga" andar är mer spännande, men jag skulle aldrig vilja eller våga möta en. Jag fick nyligen två böcker av mamma som båda heter "det hände mig". Tänkte att jag skulle skriva en av historierna här som fick mig att inte kunna sova på hela kvällen, så oerhört obehagligt.

Spöket på vattenverket

När jag var runt 25år gammal antälldes jag som allt-i-allo på en stadsförvaltningen i Dayton, Tennessee. På grund av medicinska problem bad jag om en förflyttning och hamnade på vattenverket. Här sugs vatten in genom enorma rör från Tennessee-floden och behandlas med kemikalier för att göra vattnet drickbart. Verket låg ganska avskilt och långt bort från bebyggelse. Det är ensamt att jobba nattskift, mellan 23:00 och 07:00. Ingen var där förutom jag och ibland min hund Rastus. Men det är inte särskilt läskigt. Det var kliniskt rent och välupplyst, det fanns inga spindelväv eller mörka hörn. Det enda stället på verket som gjorde mig nervös var källaren. Det var här de stora insugningsrören från floden anslöt till byggnaden och atmosfären där nere var kuslig- eller hotfull är kanske ett bättre ord. Min magkänsla sa till mig att hålla mig ovan jord. En natt började jag jobba vid 23:00 som vanligt. Efter att ha sagt godnatt till killen som jobbade kvällsskiftet startade jag upp vattenfiltren, kollade alla kemikalier, med mera och slog med sedan ner i stolen bakom skrivbordet på kontoret för att läsa Gökboet av Ken Kesey.
Jag hade verkligen börjar leva mig in i berättelsen och glömde bort tiden. Jag tittade på klockan och den var 03:00, Då hörde jag en smäll. Något i hallen hade fallit tungt ner i det kaklade golvet. Pang! Ytterligare en smäll. Men det fanns inget i hallen som inte var fastbultat i golvet. Jag tog ett djupt andetag, reste mig långsamt ur stolen och kikade ut genom den dörrlösa öppningen och ut i hallen. Till vänster såg jag att dörren till toaletten stog på glänt. Sedan tittade jag till höger, och där, ungefär halvvägs till dörren som ledde till källartrappan låg två skåpdörrar på golvet- samma dörrar som jag hade stängt och reglat tidigare.
Jag bestämmde mig för att det inte skulle skada någon om jag lät dom ligga där dom låg, åtmindstonde till soluppgången, så allt jag behövde göra var att stanna på kontoret ifall telefonen skulle ringa. Jag återvände till min stol och önskade att det fanns en dörr som man kunde stänga. Och låsa. Den hade plockats bort av Charles, en anställd som hade fått sparken efter att försökt plocka isär hela byggnaden på mindre än 8 timmar, några år tidigare. När han frågades ut av förmannen drog Charles fram en kniv och började babbla om Bibeln, Odjuret och Uppenbarelseboken. Charles sitter fortfarande på mentalsjukhus, mer än 20 år senare...
Jag slog mig ner i stolen igen och försökte läsa, men det var omöjligt. Jag började känna att jag inte var ensam. Jag visste att det fanns någon annan i byggnaden- i källaren för att vara precis, och jag visste att han/den inte var vänligt inställd. Så jag bara satt där bakom skrivbordet, tittade ut genom dörröppningen och väntade. en fruktansvärd aura av hat och ondska verkade lägga sig som en dimma över en kyrkogård. Jag var verkligen rädd. Och sedan såg jag en skepnad  glida in i mitt synfält. Den kom i riktning från källaren, och svävade 15-30cm över golvet. Den hade formen av en man, och var solid, men samtidigt inte. Den var helt svart, som en människa som doppats i tjära. Jag såg armarna, benen, huvudet men inget ansikte... och inga ögon. När den befann sig precis i mitten av dörröppningen verkade den lägga märke till mig första gången. Den vände sig åt mitt håll och när vi var ansikte mot ansikte, med bara 2,5 meters öppet utrymme och ett litet skrivbord emellan oss, så skrämde den nästan ihjäl mig. Den började skrika och stäcka sig efter mig, men av någon anledning så kunde den inte passeraöver tröskeln. Så den sträckte sig allt längre och efter mig, och armarna började bli längre och kom närmare vid varje försök, men lyckades aldrig riktigt röra vid mig. Monstret lutade sig inåt genom dörröppningen och skrek ut sin frustration. Låt mig nu förklara att den aldrig gav ifrån sig ett ljud som jag kunde höra. Den hade ingen mun. När jag säger "skrek" så menar jag att den skickade vågor av negativ energi emot mig. Hat och rädsla pulserade genom min kropp och för varje utfall den svarte demonen gjorde. Jag trodde verkligen att jag skulle dö av skräck. Jag satt där under hela tiden attacken varade, cirka 30 sekunder, men det kändes som mycket längre. Slutligen vände varelsen sigg huvuet åt vänster, som att den hört något. Därefter gav den mig yttligare en ögonlös blick, vände sig bort och svävade tillbaka mot källaren.
Det dröjde flera sekunder innan jag kunde andas igen. När jag kom till mina sinnes fulla burk igen satt jag i fosterställning i stolen, men benen framför mig som skydd. Bara mina ögon stack upp ovanför knäna för att hålla utkik om anden skulle dyka upp på nytt. Jag kastade mig på telefonen bara för att få prata med någon- vem som helst- bara för att få höra en mänsklig röst. Jag tror jag vet anledningen till varför Charles förlorade förståndet. Han trodde att hans religon skulle skydda honom, men på något vis så nådde ondskan fram till honom i alla fall. Och jag vet varför de anställda på vattenverket är beväpnade hela tiden. De är rädda, men vet inte vad de är rädda för.


Ryser fortfarande, blir lika rädd varje gång jag läser den. Hyvvä.

En helt vanlig dag idag. Som alla andra vanliga dagar, jag spelar WoW och lyssnar på Marduk, vilka har varit ett band jag avgudat något så fruktansvärt nu i över 2 år. Hail Marduk, får fortfarande rysningar när jag lyssnar på throne of rats och world funeral. Så groteskt bra band.

Marduk - World Funeral

From the east to the west with plaugebearing steps I march
My sharp arrows of instant death I shoot in every beating heart
I will not spare you; I will not care how much you cry
I am the face of death; weep you humans now you die

Skola snart, har TEMA-dag idag. Inte okej. Måste skynda att klä på mig nu, bussen år 09:17. BLUHUR.

Allt har väl en mening, eller?

I burn out like cigarettes,
And I run out like tape cassettes,
Now I'm walking baby steps,
Spit me out, press eject.

When I'm on my own,
And there's no one home
I can barely feel my feet touching the ground

Holes inside me making shapes,
Symmetrical unstoppable spaces,
Gravity you're holding me down,
Without you I'd not be around,

When I'm on my own,
And there's no one home
I can barely feel my feet touching the ground

Har svenska, sitter med hanna och lyssnar på musik medans vi sitter inne på FB och andra skojiga saker istället för att skriva en novell. Vet inte vad jag ska skriva om. En roman, dekare eller en skräcknovell? Ingenaning faktist. Blev sugen på en skräcknovell eller något annat skoj. Nu stack hanna, då slår vi på lite bättre musik, WATAIN♥



WATAIN - Reaping Death
There is a place beyond the dreamworlds
past the womb of night
lying in wait, beyond the barriers of light
shunned by the living, cursed by the dead
here's no peace!, here's no peace!
none within, none without
skinned bare by daggers that never doubt
timeless in wisdom, unbound in might
holy evil!

By trembling hands concealed
yet by fearless ones revealed

There the blood of Abel impregnates the soil
in which hungry darkness dwells and serpents coil
so that plants may rise to bear the strangest fruits
for all ye that hunger

Higher, higher
come all ye sons of fire
daughters of the black moon
Practitioners of art most dire

Dance dance
limbs twist in white-eyed trance
let us praise the flowering darkness

Burst forth across the land of Nod ye wicked ones
ye who wear the mark and hold the keys
come now! let us worship at the womb of blasphemies
rivers of blood, rivers of blood!
for the black earth's quenchless thirst
the offerings must never cease until the last man
has been slain upon the altar's of Mefisto

Higher!, higher!
let's set the night on fire
black moon, bear witness to our rite beneath the Devil's pyre
unchain, set free
the flames of the Adversary!
scorch the earth and devour all
that sifted from the ashes be
Hail!, hail!
thou who makes all cosmos wail
in anguish as we fuck the world
and sodomize the god that failed
Cain!, Cain!
by the blade let all god's men be slain
harvest now the fruits of death and set the night aflame again!

FIRE!


Blev så himla sugen på att se Marduk igen, sådan vacker känsla som far igenom skallen när man står där.




Marduk - Funeral dawn
Claws pulled back in dismay
Behold the Morbid Saints last march
Lungs now filled with unfailing dark
Leaving a whining Shadow in your blood

White light - black rain
Behold the Morbid Saints last parade
Cascades of ash and swift decay
Screaming whispers of a Funeral Dawn

Wreaths of black iron, Deathcult caravan
Behold the Morbid Saint in his grave
Murderous current of needle-sharp teeth
Sunken deep into the flesh of the unwashed

Pratar med Robin i telefon, han springer upp framför bilar och säger hejhejhej.

Sitter och lyssnar på Superchick – Courage medans jag söker random Dungeons i WoW, går segt. Mamma tycker att jag inte borde ta The Oculus, ska tydligen vara svårt och jobbig. Nåja, då skippar vi väl den då. Har varit i Fridas stuga med Frida och Emil. Super skoj väl! Ska skriva mer snart :D


Ska nu ringa Robin! Robin(närmast på bilden), Tim i bakgrunden:

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/1697348/cybill?claim=4xrm2hzq9ps">Följ min blogg med bloglovin</a>

En heeeeeeeeeeeeeeeeeeelt vanlig fredag, sitter och nynnar på The Bard's Song och sjunger till I Believe In A thing called love. Sitter och väntar på att Niclas och Fredrik ska patcha klart WoW så vi kan spela. Det gjorde jag ju såklart den släpptes, nerd. BellaBunneh(kaninen) nyffsar mig på benen för att få uppmärksamhet. Snutti. Just. Hon försökte käka upp min tidning.


Snart ska dreadsen i igen! Men! Dom ska bli mycket bättre än förra gången, fypelle!

Juste, är sjuk också, har haft hosta i fasen 4 veckor nu, joooooooooooooooobbigt!


Hollywood Undead – Everywhere I Go

Nu har vi snö uti vår bybygd snö, snö, snö. Sitter och pratar med Louise i telefonen, hon piper <3

Tänkte gå och lägga mig, men då måste jag ta ut linserna. Känns jobbigt.

sitter och lyssnar på när Stoltz sitter och skryter om hennes fyllefestande på puben i lycksele.

Söndag. Inte mycket händer. Har fått i min 16mm töjning i örat nu om inte annat....... Men annars.. Bara WoW.
Önskade att vissa människor kunde känna som jag känner just nu. BLehehehe.

Råkade få syn på mitt rosa balsam när jag stod i duschen. HÄHÄÄH. Skoj. Nu är det rosa iallfall. Ska nu sitta och sjunga till Kent. Har fått en himla kentsjuka nu, jag råkade sitta och titta på videosarna när jag såg dom live. Underbart var det!

Igår var jag i Luleå och impuls piercade läppen igår. PHAT AZM.
Fick hem min älskade uttöjning också!


Fin väl? Jag tyckte då det!
Min läpp har inte svullit något alls- än. Känns bra, ska snart töja mitt öra till 16mm. Vacker väl!

Avgång mot Luleå snart. Ska kanske pierca mig om det går som det ska. Fick min uttöjning idag också, 16mm. Så himla fint!

Idag är det tisdag. Och det finns inte så mycket att göra. Ska snart gå och sova.. Igår fyllde mamma 38 år. Grattis till henne.

Hairy & Scary Creatures – 50 Best Of Halloween

Jag som hade tänkt att lägga in fler bilder när jag kom hem ):

NÅJA



Vackert.

































Vackert! Bilder från 2007 till 2010

Jag drömde inatt att Louise kom tillbaka efter en utlandsresa, känslan av att se henne igen var oslagbar. Jag tror inte att jag innerst inne har insett att hon har flyttat. Jag har alltid haft svårt för att gilla folk och visa det, men jag behöver inte gilla dig för att visa att jag gör det, jag känner ingen nöd till att vara elak. Men Louise är så svår att jämföra med vad jag känner för andra. Så många minnen, känslor och ögonblick vi delat.






Hihihihi, nu har jag korvat mig in på linas blogg och såg det här inlägget i utkastet. Naaaaw, säger jag bara! Men fyfan vilken bild! Jag älskar dig ♥